Vi räknar ner dagar, ramlar runt på gator och äter makaroner när klockan passerat fyra och solen går upp i öst. Hjärtat skriker efter mer men kroppen ber efter vila och lite omtanke men det är svårt att hitta balansen i detta organiserade kaos. Åker spontant och impulsivt runt och det känns som att jag är överallt men aldrig hemma, för jag somnar i den där lilla sängen hos min mamma och vaknar upp i ett rum som inte är mitt eget. En morgon somnar jag i en stor dubbelsäng bredvid två väldigt bra vänner som snart funnits i mitt liv i två hela år.
Fascineras över detta att några kan betyda så mycket efter så kort tid och att man faktiskt vågar känna tillit, glädje och kärlek.

Och tankeverksamheten fortsätter gå på högvarv alla timmar på dygnet precis som föregående delar av denna vår, men skillnaden är att ångesten kväver inte längre och pulsen är inte lika ur balans som innan. För jag somnar med ett leende på läpparna flera gånger i veckan och jag känner stundvis att: jo, men kanske finns det något fint att hoppas på ändå.


Och när jag för ett år sedan kallade honom för "killen med longboard på skolan" och inte visste att han skulle betyda så mycket tolv månader senare och när jag i vintras skrev att det värkt i bröstet i tjugofyra timmar och inte hade en aning om att det skulle värka i tusentals timmar till.
Livet överraskar, vänder upp-o-ner på hela tillvaron och får mig att känna så mycket som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle känna.

Allt handlar mest bara om denna väntan och längtan efter flera veckors frihet, eller åtminstone är det vad jag försöker få det till. Jag väntar mest bara på någonting bättre än det här och ja, fram tills det sker någon förändring/förbättring impulsåker jag gärna vart som helst med världens bästa sällskap, slutar tänka så himla mycket för ett tag och springer runt i natten.

Här har ni de två dansklippen! Det första är Streetdance där vi alla var zombies av olika slag. Jag hade tänkt att vara psyksjuk men det blev inte mer än bara en vit skjorta och vitmålat ansikte med trötta & rödsprängda ögon och jag håller mestadels till på den högra sidan i filmen. I den andra dansen, jazzdansen, satt vi fast i en kedja under första delen, vilket verkligen var annorlunda och kämpigt men samtidigt väldigt roligt! Jag är tjejen som tabbar sig lite var som, med lång hår i tofs och fjärde personen från höger när vi sitter på golvet i början + andra personen som gör ett litet solo i andra låten.

I helgen var det terminens höjdpunkt; danshelg med genrep i lördags och så den avslutande dansuppvisningen igår.
Älskar, älskar, älskar dans.

Har förresten filmer från danserna jag dansade ifall det skulle vara intressant att se.

De tre senaste dagarna har varit genombra allihop, och alla av samma anledning; Han.
Alltså hur det kändes som att tusen ton försvann från min axlar när vi, efter månader av ångest, rädsla och väntan, äntligen var ensamma precis som förr och fick fram alla ord. Det var öppet och enkelt och det spelade ingen roll att regnet öste ner, för jag fick bara vara nära/kramas/prata.
Och trots att den önskade responsen uteblev och att det oturligt nog inte blev som jag ville just då, fick jag höra precis de rätta orden och aldrig aldrig aldrig har det känts så bra.

Visst gör det ont, visst tar det på krafterna och visst är det läskigt att bara låta någon få veta att "Jag är så äckligt kär i dig att jag bara vill lägga mig ner här på gatan och dö", men det känns bara tusen gånger bättre när han ändå äntligen lyssnar och gömmer mig i sin famn flera gånger om.


Annars går alla dagar jättefort och nu är det två veckor kvar med vad som känns som tusentals inlämningar, prov och olika deadlines. Och kameran glöms bort när det blir tolvtimmars-dagar någon annanstans än hemma.
Ska bättra mig på den fronten, lovar.

Ph: Weheartit

Jag blev utmanad av Adina och fick elva frågor som jag ska svara på.

Vilken är din favoritserie?
Älskar verkligen O.C så det måste vara min absoluta favorit. Men gillar också Desperate Housewives, HIMYM och Grey's Anatomy.

Är du kär i någon just nu?
Är så kär att jag mest bara vill lägga mig ner och dö. Typ så.

Var i Sverige ligger ditt favoritställe, eller vilken stad tycker du är Sveriges bästa?
I Köpingsvik på Öland, ovanför Klinta Camping, finns en grusväg på en höjd som gör att man kan se långt bort i horisonten. Att stå där en varm kväll i juli under solnedgången är oslagbart.

Den bästa konserten du varit på? Var, när, varför?
Gud vilken jobbig fråga. Alla konserter jag varit på har varit helt fantastiska på sina sätt, men måste jag välja så blir det min första (och hitills enda) Winnerbäck konsert i Västervik. Jag hade året innan verkligen upptäckt Lasse på riktigt och när vi gick ifrån området när konserten slut så kände jag mig så himla musikkär.

Vilket album brukar du lyssna på när du känner dig ledsen en regnig dag?
Bon Iver's självbetitlade album, Vatten under broarna med Winnerbäck eller Du & Jag, döden med Kent.

Vad har du för planer inför sommarlovet som snart är här?
Jag ska festivala på Siestafestivalen i slutet av denna vårtermin och när sommarlovet är här på riktigt ska det firas in på Hultsfredsfestivalen. Sen ska jag mest bara ta det lugnt i brist på sommarjobb, fylla år och ta körkort. Och såklart umgås med vänner och familj.

Vilken är din favoritfigur i barbafamiljen?
Har ingen aning om vilka som figurerar i barbafamiljen, därav inget svar.

Ifall du var tvungen att förvandlas till ett djur i resten av ditt liv, vilket djur skulle du vilja vara?
Skulle vilja vara en gosig liten orange katt eller kanske en koalabjörn.

Vad tänker du på just nu?
Att jag bara är så glad idag för det har varit en sån genombra dag att jag kommer somna med fetaste leendet på läpparna ikväll.

Vad vill du göra med ditt liv efter studenten? Vart vill du ta vägen? Vill du resa, jobba, studera?
Jag vill gärna studera vidare, men nu med ett år kvar till studenten har jag ingen aning om vad jag vill läsa till. Därför hade jag tänkt jobba lite efter studenten och förhoppningsvis flytta till Göteborg.

Och sist men inte minst; vad för musik tycker du bäst om?
Älskar gitarrspelande män med bra röster och bra texter. Tycker om väldigt blandad musik men det blir mest någon blandning av Krunegård, Mumford & Sons, Kent, Winnerbäck och Ben Howard. Älskar också svensk musik som typ Lilla Sällskapet, Albin Gromer och Den Svenska Björnstammen.

Igår blev min väska, innehållandes plånbok och kläder, stulen i mitt skåp i skolan så det var mest bara en världsdålig dag och idag var jag bara i skolan för en mattelektion och efter det beställde vi äntligen tågbiljetter till Hässleholm och Siestafestivalen.

Nu är det maj och jag vet inte riktigt vad som känns eller inte känns med det är iallafall trettiosju dagar kvar till flera veckors ledighet som jag helst av allt skulle vilja spendera vid hans sida.
Men så är livet orättvist och hjärtat mitt det sköraste av alla.

Idag är det bara 29 dagar kvar till Siestafestivalen och jag är så himla pepp! Min favorit Lars Winnerbäck och andra artister som Albin Gromer, Urban Cone, Timbuktu och Death Cab for Cutie är det jag ser fram emot mest, bortsett från en helgrym totalupplevelse eftersom det är min första gång där.
Jag fick ju jobb som ambassadör för Siestafestivalen och har därmed jobbat ihop min biljett, men jag tycker att ni borde beställa biljett (via deras hemsida här) ni med så kan vi ses där och fira in sommaren.

P.s Har lagt upp några annonser på Tradera, kolla HÄR.

De två senaste dagarna har jag spenderat i Åtvidaberg hemma hos Elin. Vi har mest bara ätit god mat, spenderat tid i solen och tokdansat till gamla hits. Igår hade vi en väldigt lyckad valborgskväll och vi ramlade inte hem förrän kring klockan fyra imorse efter att vi legat och kollat på stjärnhimlen och jag spräckt sönder mina jeans.
Bästa.

Lundgatan upp och Lundgatan ner. Under cykelhjulen rullar gruset och i tankarna/lurarna snurrar "vill inte vänta mer, kan inte vänta mer, du känner samma som mig", men jag vet väl egentligen lika lite om hans känslor och tankar som för två månader sedan trots att allting känns klarare nu när värmen är påväg och någon slags vår gör intåg. Springer runt ån med min syster och hela livet kopplas bort; ingenting finns i huvudet förutom mig själv.
Bästa känslan.


Så blir det slutet av april och i huvudet snurrar allt från riktningkoefficienter och provdatum till planering av kommande månadens inköp och händelser. Det slår mig att jag inte själv inte riktigt förstår hur jag orkar med allt. Hur jag orkar tolv timmars dagar, alla dessa krav och känslor. Hur jag orkar känna så mycket exakt varje dag. För ibland blir det så mycket att jag måste släppa allt och bara lägga mig ner. Bara vara för mig själv och låta livet vara för en stund medan mitt hjärta går fullständigt sönder av all väntan och misär.

[det finns hål i allting, det är där lite ljus kommer in]

Och så släpps äntligen "Jag är inte rädd för mörkret" och det är så fullständigt otroligt fint att jag bara vill ha sommar och konserter nu.

Vill egentligen mest bara ha sommar och slippa spendera fem av sju dagar i skolan nio mil bort.