Nu har jag packat ner alla mina varma tröjor och byxor för att spendera en helg med skidåkning uppe i Branäs! Ska hem till Becka nu och tagga ännu mer än vad vi redan gjort och imornbitti åker vi iväg tillsammans med hennes föräldrar.
Kommer hem på söndag igen så tills dess hörs vi på twitter, HÄR.

Detta kommer bli så sjukt galet bra.

Antar att detta är/kommer bli den skönaste skolveckan på hela vårterminen. Har äntligen fixat praktikplats, klarat av 2 av 3 skoldagar och på torsdag åker jag iväg till Branäs tillsammans med min bästa för en helg med skidor.

Ett album ni borde lyssna på; Greg Laswell - Three Flights from Alto Nido

Ångestsöndag.
Ska kramas med Elin och försöka plugga.

2011-01-18
Ni vet hur det känns när man träffar någon som blir ens närmaste vän och man tror att man alltid kommer ha varandra utan några vidare svårigheter?

Den känslan finns där ända fram tills den dag då man faktiskt splittras lite ändå och man vet inte längre hur allting ska funka. Helt plötsligt måste man lära sig att leva på nytt, med klumpar i magen och ångest i bröstet konstant. Man måste helt enkelt bara försöka överleva trots detta tunga svarta som lagt sig emellan.

Men så efter månader av rädsla, skrämmande tankar och mörka nätter så bara släpper allting när våra ord äntligen hittar sin väg ut genom kroppen och den känslan är ungefär tusen gånger bättre än nästan alla andra känslor i världen.

2011-01-19
Allt är så bra. Är så glad. Att livet kan vara såhär fint (bortsett från pluggstressen såklart). Det gör liksom inget att det kanske bara känns såhär idag, bara att det överhuvudtaget känns är vad som spelar roll.

Sovmorgon är gott.

Bild från slutet av november då jag och Alex i min klass råkade gå till skolan i identiska kläder.

Idag är jag glad och mår bra trots att det gör ont i hela kroppen pga utmattning. Försöker rätta till problem & missförstånd, glömmer bort all ångest under löparrundor, lyssnar för det mesta bara på Krunegård eller Winnerbäck och mår så bra av att vara med mina fantastiskt fina vänner i min klass.
Ni gör min dag, varje dag.

Är en sån himla komplicerad person.

Den här fredagen har varit ganska så tung och jobbig, har varit på dåligt humör mest hela dagen och haft gråten i halsen.
MEN, nu ikväll har jag köpt biljett till världens bästa hultsfredsfestival så det känns jättejättejättebra.
Längtar tillbaka;

Bild från vintern/våren 2010 då livet kändes ungefär likadant som det gör nu. Allting har gjort så himla ont idag och jag vet inte riktigt hur jag ska få fram orden när det verkar som att dem inte längre räknas.
Detta självhat som bara växer och växer för att jag inte fattar hur det kunde bli såhär.

Gråter lite av panik på tåget och cyklar hem med tomma ögon och tomt hjärta. Ingenting känns, det finns ingenting som exploderar. Jag har alltid läst om vad andra tänker och tycker om årets två första månader, men jag har aldrig förstått vad dem menar fram tills idag. Jag kan inte se annat än att dessa två månader kommer vara så himla mörka och jobbiga, tunga och helt åt helvete.
Har fått svårt att somna ensam trots att det inte varit någon här bredvid mig sedan höstlovet och det krävs lite sånt här innan jag äntligen somnar;

- Är du hemma?
Ja, hurså?
- Får jag sova inne hos dig?
Javisst får du det.

En av mina fina systrar, Frida, som alltid låter en sova bredvid, lyssnar när man vill prata och kramar när man är ledsen. Grattis i efterskott, jag tycker om dig massor.

Skriver. Raderar.
Skriver igen.
Raderar.

ATT ALLT BARA KÄNNS SÅ JOBBIGT ATT SKRIVA OM. HUR GÖR MAN? HUR SKRIVER MAN?

+
Känns som jag tappat allt. Känns som att allt bara runnit iväg och jag vet mest bara inte vad jag ska göra åt det. Det står alltid om samma saker och det finns ingenting som bränner bakom ögonen eller i hjärtat.
Vill egentligen bara radera detta, låta allting försvinna och skriva jag-återkommer-när-jag-hittar-tiden-ursäkter. Men tiden finns ju där jämt, det är bara jag som inte vet vad jag ska göra med den, hur jag ska kunna skriva eller hur det ska kännas.

Livet är så fint att det är onödigt att klaga och livet är så destruktivt att det är svårt att veta vad man ska ta mig till.
Hittar aldrig någon slags balans och det känns lite som krossat glas under fötterna.

++
Men det är ungefär lite såhär det känns, ovissheten. Jag vet inte vad jag ska säga till henne och det är därför smsen blir korta och nästan helt utan känslor eller ord. Jag är rädd för att säga för mycket och för att vara för ärlig och det är därför det känns som att han aldrig kommer komma innanför muren runt hjärtat.
Blir ärligt talat trött på mig själv och vill bara skrika MEN ELLEN KOM IGEN DÅ, fast nej. Det funkar ju inte så.

+++
Imorn börjar i allafall skolan igen så då kanske allt blir lite lättare, fast mest troligt inte. Jag ska få kramas med saknade klasskompisar och sakna att inte spendera hela dagar i sängen framför Grey's Anatomy.
Och så kommer jag dö av skolångest, vilja lägga mig ner på golvet och spendera hela vårterminen där för jag orkar verkligen inte allt detta.
MEN ELLEN KOM IGEN DÅ.

Ursäktar kaoset och all denna icke existerande inspiration. Fotar mest fula bilder i min cam, somnar aldrig innan klockan 03:00 och mår dåligt över att skolan börjar snart. Men innan detta väldigt fina och välbehövliga jullov tar slut så ska jag ta vara på tiden med mina finaste vänner, lyssna massor på nyfunna Ben Howard och gå på årets första 18årfest eftersom min kompis Daniel fyllde 18 i tisdags.

Imorn fyller en av mina favoritpersoner 18 år och min syster Frida fyller 24 år och båda två är världsbra på att kramas.

ni är så sinnessjukt bra.

ph2; michaela

Ja okej, då kör vi då. Jag tänker inte säga att 2012 är en nystart, så som alla alltid säger i början av ett nytt år. 2012 är bara en fortsättning på 2011 och det kommer inte kännas annorlunda bara för att 1:an blivit en 2:a istället. Dock kommer detta år innehålla en massa fina, jobbiga, stressiga, mysiga och svåra saker innan vi dör om 354 dagar.
Jag ska försöka överleva andra året på gymnasiet, få hem en till kissekatt och sedan ska vi tillbaka till Hultsfredsfestivalen för dagar fyllda med lycka. Så ska jag fylla 18 år, bli med körkort och besöka Emmabodafestivalen (köpte biljett i fredags!!!).

Och så kommer väl hjärtat gå sönder någonstans på vårkanten så som det alltid brukar göra, men tills dess ska jag försöka leva fint utan så jäkla mycket ångest och kramas med världens bästa vänner.